Dansken tillbaka i vinnarspåret mot Sundbyberg FC!

Trots senaste tidens dystrare resultat var stämningen god och moralen på topp när Dansken

samlades kl. 19.00 under måndagens septemberkväll. Det fanns många nuggets att ta med sig från

de senaste matcherna. Dansken har hittat mer rätt i större sekvenser och man har tydligt sett att

botten av division 6 inte är där detta gäng hör hemma. Närvaron var återigen oklanderlig och 16

man var kallade, där den hårdhudade innermittfältaren Henrik Lindén dök upp för andra matchen

i rad, fast besluten att säkra kontraktet åt Dansken.

Duon Hörnell & Jahren Andersson, den senare med fokus på tränarrollen för dagen på grund av

gubbvad, drog dagens genomgång och mönstrade elvan enligt en 4-1-4-1. Fokus låg på att

motståndarlaget var individuellt duktiga, speciellt en äldre innermittfältare som styrde spelet enligt

Hörnell. Cappe var dock snabb att räcka upp handen för att poängtera att beskrivningen av

innermittfältaren var något överdriven. Hörnell påpekade även att det fanns en del halvtrötta ben

efter Stockholms Halvmaraton i lördags och delade ut ett litet tjuvnyp gentemot Patriks sluttid på

loppet.

AMP

Aron Ekman Hörnell Fille

Lindén

Emil Kamil Casper Patrik

Samuel

Bänk: Nille, Aladdin, Philip, Måns

Domaren visslade i gång matchen och det syntes direkt att Preben var påkopplat. Preben startade

bra i spelet och tog tag i taktpinnen. Backlinjen fördelade bollarna fint till mötande mittfältare och

yttermittfältarna jobbade hårt i defensiven.

17 minuter in rullades bollen in till Lindén (som redan då såg lite stel ut i benen) som hittade ut på

högerkanten till Aron. Han drev upp mot backen och petade ner bollen mot Emil som rusade i djup

för att slå den snett inåt bakåt mot straffpunkten där Samuel kom rusande och stötta in 1–0.

Ledning och skönlir – eufori!

Euforin blev dock kortvarig då AMP tre minuter senare plockade upp bollen för att ge sig på ett

inkast ut till Fille. Bollen tappade lite fart och Sundbyberg kunde ta upp den för att komma två mot

ett och trycka in 1–1.

Patriks ben gav nu upp från lördagen (trots sluttiden som enligt Hörnell vid genomgången lämnade

en del att önska) och Nille tog plats på vänsteryttern. Preben fortsatte dock att äga matchen fram

till cirka minut 35, då spelet blev stressat och Sundbyberg lyckades spela in sig mer och mer i

matchen. Det vrålades lite internt att skärpa till sig, inte minst från den allt mer haltande

innermittfältaren Lindén vars höfter såg ut att hålla på att gå sönder i realtid.

I minut 43 drev Fille upp bollen från vänsterbacksposition och slog en mästerligt avvägd boll till en

rusande Emil som även denna gång tog sig ner mot linjen för att slå snett inåt bakåt till Samuel

ännu en gång. En repris på 1–0 och samarbetet Emil – Samuel verkar ha hittat ett effektivt

partnerskap.

Lite dramatik hanns även med innan pausvilan när Samuel blev stångad mitt över näsan av en

Sundbybergspelare i försvar. Domaren för dagen, Samiolah Nori, blåste frispark men poängterade

ändå (lite förvirrande) att Samuel skulle skärpa sig. Frisparken mynnade dock ut i noll.

I halvtid gjordes några byten: Philip, Måns och Aladdin in för Aron, Samuel och Lindén (som

knappt kunde röra sig vid detta lag).

Matchen kom igång igen och tyvärr fortsatte Preben lika rörigt som man avslutat första halvlek

med. Sundbyberg öste på i de första fem minuterna av andra och det började bli grinigt med rejäla

satsningar åt båda håll.

I minut 55 skapade Dansken en hörna som Casper skulle ta hand om. Han lyckades inte lyfta bollen

ordentligt men med lite studsar i rätt riktning letade den sig in i mål. Stor förvirring uppstod och

Casper började göra anspråk på målet själv. Samiolah Nori hade dock stenkoll och det står tydligt i

matchrapporten vad som hänt.

Preben hittade nu mer rätt men spelet var fortsatt böljande och det började synas att det var trötta

kroppar på plan. I minut 70 dök Nille upp framför Sundbybergs målvakt och bröt påpassligt en

passning för att senare säkert rulla in 4–1. Vaket och bra av Nille!

Bara tre minuter senare kom Sundbyberg till anfall igen och genom passivitet från Preben kunde

de springa igenom, både i mitten och senare på vänsterkanten, för att stöta in 4–2.

Stafettpinnen var nu hos Sundbyberg men Preben låg bra och kontrade till sig flera fina chanser,

där Måns kanske stod för den bästa. Hörnell började bråka med domaren som hotfullt flashade det

röda kortet, vilket gjorde att Hörnell valde att ge över kaptensbindeln för dagen (redaktionen

förstår inte riktigt varför men ser fram emot en förklaring på onsdag). AMP stod på och vissnade

även han rejält på domaren. Elaka tungor börjar viska att han försöker få ett gult kort för

avstängning inför fredagens batalj – något redaktionen såklart kraftigt förnekar.

90 minuter passerade, 3 poäng och en Lindén som är rullstolsbunden tills fredag – underbart!

Många fina insatser att ta med sig in i hösten. Kamil ledde firandet i omklädningsrummet och

ingen skulle bli förvånad om slitvargen fortfarande nynnar på Preben-ramsorna än idag!

Forza Dansken!

Varsin poäng på ett sensomrigt Hägerstensåsen

Preben BoIS, i stort behov av poäng, har fått en tuff inledning på höstsäsongen. Två matcher har slutat med två förluster och inför mötet med Westermalm hemma på Åsen låg dansken näst sist i en något haltande tabell.

Truppen som plockats ut förstärktes först av ett gäng solbrända semesterfirare nyligen hemkomna från Kroatien och ett tungt moln av Hawaiian Tropic präglade omklädningsrummet under uppsnacket.

Dessutom var två gamla profiler tillbaka i truppen. Henrik Lindén med säsongsdebut och Kevin Gibba som var tillbaka efter två års skadefrånvaro. Dessutom snörade Victor Loebbert på sig kängorna och var redo för spel samtidigt som han skulle sköta laget från sidan. Old School Preben-känsla och god stämning där Gibba i återkomsten bjöd på ”goa bitar” från medplockad högtalare.

Startelvan löd som följer:

AMP

Aron - Filip - Ekman - Ole

Hörnell

Patrik - Cappe

Alladin - Samuel - Nille

Bänk: Lindén, Gibba, Loebbert, Amir, Kamil.

Matchen inleddes och det märktes dessvärre att Westermalm var laget som låg på den övre halvan då de tog tag i matchen ganska omgående. Men trots att de ägde en del boll tog de sig aldrig till några riktiga chanser och Preben lyckades sticka fram både en och två gånger. Men dansken saknade spets i den sista tredjedelen och fastnade oftast utanför straffområdet.

Det var också gästerna som skulle komma att ta ledningen. De slog flera gånger längre bollar bakom den rödvita backlinjen och det var nyckeln. Westermalms anfallare löpte sig fri (misstänkt offside) och väl där rundade han AMP i målet innan han placerade dit 1-0.

Efter målet jämnade matchen ut sig och det blev ett ställningskrig. Samuel slet och sprang där uppe och fick en hel del stryk och vann frisparkar. Men dansken saknade fortsatt spetsen där framme.

Efter dryga halvtimmen spelad kom nästa smäll. Ole, som redan i bilen på väg till matchen fick ryggont efter att ha kollat döda vinkeln, slog en långboll och gubbvaden var ett faktum. Lagkaptenen lämnade planen för Kamil. Även Nille byttes ut en stund senare för comebackande Gibba.

Lagen utbytte halvchanser den återstående tiden av första halvlek innan domaren blåste av med gästerna i en knapp ledning.

I halvtid var det fokus på att pusha varandra och jobba stenhårt samt kliva in i duellerna rejält för att ge laget chansen till att utjämna, bara ett mål krävdes.

Byten genomfördes också. Lindén klev in på mitten tillsammans med Cappe och Kamil medan Hörnell tog klivet ner i backlinjen. Upp på topp spelade Gibba med Patrik och Nille bredvid sig.

Och det var ett pånyttfött Preben som klev ut i den andra halvleken. Hög press, hårda närkamper och bollvinster resulterade i ett Westermalm som blev nedtryckta mot eget straffområde och fick slå undan för att freda sig.

Men den danska pressen skulle bära frukt, redan efter knappa kvarten spelad. Hög press, bollvinst högt uppe gav bollen till Patrik lite för mycket yta, han smekte ett inlägg mot bortre delen av straffområdet där Kamil, fortfarande segerrusig efter Truls bordtennis-seger i Malmö mindre än ett dygn tidigare, sög ner lädret med högerfoten och vräkte in den med vänstern, 1-1 därmed.

Minuterna som följde fortsatte danskens press och frenesi för att få till ett till mål. Och chansen kom kort efter kvitteringen. Samuel kom in igen och fick ett fint inspel från Nille, gick förbi målvakten och gick även i backen efter en duell men domaren hade inget intresse av att döma någon straff, trots högljudda protester.

Därefter höjde sig Westermalm samtidigt som dansken inte orkade hålla uppe energin på samma sätt. Det ledde till ett ställningskrig under de sista 20 minuterna där lagen utbytte chanser.

Men ingen av chanserna ledde till något mål och i slutändan var det nog ett hyfsat rättvist resultat även om Preben under den fina perioden absolut hade känn på ett ledningsmål.

God anda dock, i omklädningsrummet efter fajten där det fanns mycket positivt att ta med sig inför hösten. Nu väntar ett par oerhört viktiga matcher för att lösa nytt kontrakt och stärkta av ett par comebackande spelare är känslan god inför vad som komma skall.

Framåt Preben!

Delad pott i 6-poängsmatchen

Solen hade gassat rejält under hela söndagen, en av 2025 års varmaste dagar, när Preben gästade det brittiska laget Tudor Arms på Stadshagens IP. Coach Hörnell hade uppmanat truppen att vara i tid för taktiksnack, det märktes att taggen var hög då tio hungriga Prebens redan klockan 18:50 satte sig i junisolen för att avnjuta kaffe från Stadshagens trevliga kafé.

En hel del solkyssta bringor och armar blottades efter den varma helgen, samtalsämnet kretsade kring Måns smärtande arm. Måns hävdade bestämt att smärtan uppstått efter att en väktare på Spy Bar använt övervåld natten innan, helt obefogat, men möttes av stark misstro att Måns skulle vara helt oskyldig i detta ringa krogbråk.

Klockan 19:05 (något försenat) öppnades portarna till omklädningsrummet och taktiksnacket satte igång. Hörnell tryckte på att pressa likt föregående match mot Plavi, men manade också till lugn med bollen och att visa självförtroende. Den stora överraskningen i startelvan var coach Hörnells efterlängtade comeback på planen efter 4 månaders maraton förberedelse- och utförande, direkt in i startelvan i en ovan mittbacksposition, och förväntningarna var stora – "6:ans bästa passningsfot är tillbaka" mumlades det.

Ordförande Karlsson trillade in klockan 19:15 och tilldelades två minuter för att motivera truppen. Han använde 250 % av tiden och tryckte på vikten av spelglädje. Därefter var det dags att dra på sig de ammoniakdoftande västarna för uppvärmning.

Första halvlek satte igång och Preben tog tag i spelet direkt. Många fina bollar bakom Tudor Arms backlinje och lugn i uppspelet gav resultat. Matchen stod dock och vägde, och i perioder var det Tudor Arms som vann duellerna på mitten. Presspelet som coach Hörnell manat till var extremt svårt att få grepp om, då Tudor Arms helt gav upp idén om att spela upp bollen längs backen och övergick till att enbart slå långbollar för Kamil, Skullman och Hörnell att kämpa med. Domaren hade svårigheter att hitta en jämn nivå redan här, vilket rörde upp känslor hos hemmalaget. Svordomar som "F#cking Bellend" och "Are you f!cking serious, ref?" flög från britterna som uppenbart kände sig orättvist behandlade.

Halvlek blåstes av och inte mycket hade åstadkommits i första halvlek, men känslan var god hos Preben som hade ett grepp om den jämna matchen.

Andra halvlek blåstes igång och nu var det Tudor Arms tur att ta ett grepp om matchen. Efter två minuter kom Preben upp i anfall genom högerkanten med Aron och Amir, men nådde inte hela vägen. Tudor Arms spelade därefter upp bollen snabbt mot deras nummer 7, och med varken högerback eller ytter på plats bestämde han sig för att gå själv och lyckades dribbla tre personer för att sedan peta den förbi AMP i målet. 1–0 till hemmalaget, som den kommande kvarten fortsatte ha ett grepp om matchen och tog över mer och mer.

Efter 61 minuter hittade dock bollen ut till Nille, som snirklar in bollen mot straffpunkten där Samuel påpassligt dök upp med skallen och nickade in 1–1. Matchen var utjämnad och Preben började tända till efter kvitteringsmålet och hitta tillbaka till sitt eget spel.

I minut 83 var det dags igen. Efter en tilltrasslad situation dök bollen upp framför Samuel igen, som rakade upp 1–2 till Preben. Evighetsmaskinen från Växjö verkade ha hittat målformen, vilket bådar gott inför hösten.

Tudor Arms dröjde dock inte länge med repliken. Först och främst bytte de in nummer 16, Jason Neil McDonald, en Jaap Stam-lookalike som var förvånansvärt rapp på fötterna. Bara en minut senare revs han ner i Prebens straffområde, men i stället för att ge straffspark valde den något förvirrade domaren att ge frispark direkt utanför straffområdet.

Protesterna var många, men när det lagt sig och nummer 9, Samuel Peter Crook, lyckades slå frisparken under / mellan Prebens mur rakt in i mål, lugnade situationen sig igen. 2–2 och fem minuter kvar att spela.

Strax därefter kom Tudor Arms fria igen med AMP, som gjorde en mästerlig parad och avväpnade en situation som kändes hopplös. Detta följde han upp med ett voice crack som Stadshagen sent kommer glömma.

Pipa i mun och avblåst, delad poäng. Preben går därifrån med sin tredje match i rad utan gult kort och en bitter eftersmak. Nu går Preben på sommaruppehåll och kommer tillbaka rejält taggade att ta sig an hösten i augusti!