Avslutningsfest på Västberga IP

I en för tabellen betydelselös match skulle så Preben till slut ta en av föreningens roligaste säsonger i mål. För tredje gången i klubbens historia står man åter som segrare av en serie.


Efter att ha skälvt och missat att avgöra mot Marockanska helgen innan så laddades det ur ordentligt i årets sista hemmamatch mot tabelltvåan KIF Söderort (också uppflyttade, grattis!). 3-0 på Åsen och firandet efteråt i omklädningsrummet var färgat av både lättnad och det faktum att det var måndag kväll så även om en och annan långburk och cava gick åt så var det ett tillbakahållet firande. Firandet sköts på till årets sista match och det var därför inte underligt att det var en uppslupen och festlig stämning innan match.


Efter visst bekymmer att fastställa vilken plan det faktiskt var som gällde lyckades vi till sist hamna rätt med hela truppen och kunde ta plats i de stora och fräscha lokalerna på Västberga IP, Premier League-klass på allt förutom duscharna som var ”low flow”.



En av skillnaderna mellan Div 5 och Div 6 är att hemmalaget står för uppvärmingsbollar till båda lagen i Div 5. Kapten Jahren hade måhända gått händelsrerna i förväg för några bollar hade inte Prbeen med sig. Det blev till att låna en ynka boll av motståndarna och för Nutte och hans målvakstränare AMP så blev det till att värma upp med medbagen som boll, 3-4 ispåsar inuti är den perfekta mängden om ni vill testa detta hemma.




I försnacket handlade det mycket om att mana till fokus och att ”festen ikväll blir så mycket roligare om vi vinner” men det är lä’ttare att prata än att göra. Det var inte såp att det saknades vilja eller intentioner men nog var det svårt att hitta upp till samma kampvilja och koncentration som tidigare under säsongen när mer stått på spel.


”Why always me”


Chanssnålt och jämnt är nog den bästa sammanfattningen för första 45, Örnsbronx hade en frispark som smet tätt utanför Nuttes kryss och Casper kom i ett bra läge men utöver det inte mycket att rapportera vad gäller farligheter. Vad som däremot måste rapporteras in är att Nordzell tvingades kliva av efter 25 minuter i sin sista match för Preben. En av de som varit med längst i dagens trupp och som alltid varit ett föredöme både på och vid sidan av plan. Tack för allt Nordz! (Ni kan andas ut, jobbet med att hitta en ny roll för Nordz inom organisationen är igång).

På avbytarbänken däremot var det yster stämning, Malmberg tillbaka i truppen, Ekman iförd en av de finaste avbytar-jackor undertecknad skådat samt Raz och Ödquist som var assisterande coacher med varsin öl i näven.




I halvtid var Coach Loebbert (Årets Tränare Division 6F) mestadels positiv och manade till lugn. Det blev också en herrans massa byten och omorganiseringar och flera var spelarna som häpnades över Coach förmåga att hålla så mycket i huvudet på en och samma gång, ord som ”savant” och ”det kan inte vara normalt” hördes mumlas mellan vissa spelare.




I andra halvlek var det fortsatt jämnt men Dansken klev på lite hårader i pressen och just detta betalade sig en bit in när Örnsbronx älskvärda Rene Higiuta-inspirerade målvakt gav sig på en dribbling för mycket. En av årets stora poängkungar, Aron, höll sig framme med sina raska fötter och norpade åt sig kulan och kunde enkelt rulla in 1-0. Tack och bock!

Med ledningen i ryggen tycktes Preben växa och Örnsbronx bedarra något, det var fortsatt en jämn matchbild men Örnsbronx framstötar kom mer och mer sällan ju längre matchen led.

Preben trummade på och det märktes tydligt att det var en strid om poängligan, spelare som tidigare på säsongen varit tålmodiga i sitt passningsspel (Hörnell) och lojala i defensiven (AMP och Aron) sökte nu avgörande passningar eller tjuvade i hemjobbet för att kunna jobba in säsongens sista poäng. Det skulle falla ett mål till i matchen, och vilket mål sen! Hörnell fick fram bollen till AMP som drog till med vad som från högerbacksplats såg ut att vara en yttersida. Bollen borrade sig in i gaveln till vänster om mälvakten och nätet stod som en strut! För andra gången i år slog AMP till med en stark kandidat till Årets Mål (vi glömmer aldrig volleyraketen mot Samp!).

2-0 blev spiken i kistan och sista kvarten gick i defileringens tecken, det mest minnesvärda var Malmbergs fina inhopp. Med ståtlig mustach och iförd padel-skor bjöd han på både klackar, bollkontroll och en teknik som fick tankarna att vandra mot Bebben Johanssons tider. Med husbygge bakom sig och en bra försäsong i benen så kan 2023 bli den stora comnebackens år för Señor Malmberg. Vågar man drömma om att han även får med sig Lif ner till Åsen?

Med en skön 2-0 seger bärgad var fokuset nu inställt på pilsner och pizza-party hos Raz. Kvällen blev lång och efter några järn så ekade allsången på Södra Teatern mellan väggarna, ” I can feel something inside me say. I really don't think you're strong enough” sjöng Cher men oj så fel hon har om det är truppen och kärleken till Preben hon sjöng om, den är återigen så stark som den någonsin varit!


Nu tar vi några veckor ledigt och laddar om, sen blir det Preben on Tour och galamiddag där bland annat årets mål, prestation och Goe Fyr ska prisas, tills dess, ha det så gott!

Framåt Dansken!

  • Facebook - svarta cirkeln
  • Instagram - svarta cirkeln
  • Twitter - svarta cirkeln