Med två raka oavgjorda med mersmak möttes en nästintill fullmatad Preben-trupp (15 man!) upp på Enskede IP. Trots att det tog tid att få fatt i ett omklädningsrum var humöret positivt, även om poängen inte rasat in sen uppehållet så kunde man ändå konstatera att Nuttes svank-tatuering faktiskt stämmer, ”Preben är ett höstlag”.
I omklädningsrummet var det som vanligt hård men hjärtlig stämning i gänget som tidigare gick under benämningen ”Uppsala-ligan”. En liga som vid det här laget även innefattar både skåningar och smålänningar i plural.
Som så många gånger förr var det svärmorsdrömmen Joao Lindahl som fick utstå hån för sin köld-känslighet. Den självutnämnde värdegrunds-ansvarige Sebbe Ödquist eldade på med argument om att sånt här beteende, att ha med mössa och vantar i mitten av september, gick bortom värdegrunds-kontrakt. Här gällde det att banka vett i den klädmässigt egensinniga Lindahl.
Från kvällens tränare Martin Karlsson kom det luriga tips via WhatsApp, ”Blåsut ligger överlägset sist i Fairplay. De går att reta upp ikväll”. Mer om detta senare, samt i en eventuell domar-rapport.
Matchbilden i första halvlek var böljande, Prebens höga press störde Blåsuts uppspel medans Blåsut vissa gånger lyckades komma runt på kanterna men där det skarpa spelet i sista tredjedelen saknades.
En del fina kombinationer från Preben var nära i att resultera i högkaratiga lägen men även för bortalaget så var sista passningen antingen för hård eller för sned.
”Den kroppen har gett upp, det är väl känslan.” Joao Lindahl om Eric Hörnell som fick kliva av efter 20 minuter med det som i vissa FPL-frälsta kretsar brukar benämnas ”hamstring injury”.
Blåsut lyckades vända spel över till sin vänsterytter två gånger tätt inpå varandra. Första gången stod Jocke för en magnifik parad långt ner i bortre hörnet men vid tillfälle small det. Ett mycket fint avslut i bortre gaveln. Kalla mig subjektiv men jag hade känslan innan detta att det var Preben som tagit kommando över matchen.
Kvitteringen skulle dock komma, och det var på en fast situation, ett spelmoment som Preben och framförallt Patrik och Widén gjorde mycket bra hela matchen. Visst tumult i Blåsuts straffområde och den grånade straffområdes-vesslan Johan Wahlström kunde skicka in bollen från nära håll.
En hård och relativt tjafsig första halvlek och i paus fick båda lagens kaptener känna domarens tålamod tröttna. Det skulle bli mer varningar i andra halvlek om stämningen på plan inte ändrades. Det gjorde den inte.
Andra halvlek tedde sig som den första, Preben lyckades skapa lite mer lägen ”mellan linjerna” som valfri Viasat-anställd hade uttryckt det, medans Blåsut visade på bristande passningsfötter i de bakre leden men desto rappare och fyndigare när de väl fick upp bollen till mittfält och anfall. Detta ledde till chanser åt båda håll där de danska chanserna var av något högre valör och det som Blåsut skakade fram tog Danske-Jocke hand om med rutinerad hand och stadig stämma, oftast med ett ”keeeeeper” som ekade över spelfältet.
Domarens utlovade upptrappning av kort besannade sig, en första halvlek med 5 gula följdes av en andra halva med 7 och för Blåsut som inte lyckades sprida sina ostskivor lika broderligt och taktiskt som Preben resulterade detta även i två röda kort. ”Sayo fucking nara” smackades det nöjt på bänken från Casper (som antagligen kikat mycket Turtles senaste veckorna) när det första röda kortet plockades fram.
Trots fler spelare och mer bollinnehav blev det inga fler mål och ett Preben i akut behov av poäng kunde skriva in tredje raka krysset med mersmak. Tyvärr överlever man inte i femman på mersmak och nu börjar det bli få matcher kvar att avancera via.
Men skam den som ger sig och framåt dansken!! 🇩🇰 📈
Comments