Segertåget tuffar vidare!



Måndag kväll och tidig seriefinal på Hägerstensåsen. Och som om inte tabell-läget var nog för att skapa nerv så var det dessutom de ständiga antagonisterna från Kransen som stod på andra sidan.

Detta Kransen som Preben haft så många tuffa bataljer mot genom årens lopp.

I det ljuvliga vårvädret valde Coach Loebbert att matcha följande startelva:


Teichmann

Godén – Ola – Anton – Thålin

Hörnell – Lindén – Kamil

Ole – Gibba – Aron

På bänken väntade Johan Ekman på att få göra debut. Även Amir, Nordzell (med en skadad tå) samt en ombytt och hungrig Coach.


Matchens inledning blev som så ofta lite av ett ställningskrig där inget lag lyckade skapa några öppningar i motståndarförsvaret, men det syntes tidigt att det var ett påkopplat danskt lag som vann fler andrabollar och tog över bollinnehavet mer och mer.

Hörnell, i sin nya mer framskjutna position (mästerligt drag från Coach att nåla fast Lindén på egen planhalva och låta Hörnell beta fritt på offensiv halva!) fick dagens första skottläge, efter en tilltrasslad hörna som Kransen inte fick iväg så laddade han bössan (nåja) men skottet gick ovanför överliggaren.

Detta var i ett skede av matchen där Preben tagit över bollinnehavet men där Kransen gång efter annan hamnade i lovande omställningslägen där det var på vippen att de skulle rinna igenom. Bland annat en situation där Ola lyckades med en dubbel-block och i ett annat läge var det Thålin som lyckades få in en Thå. Desto tråkigare skulle Thålin behöva gå av efter sin fina brytning efter att en Kransen-spelare låtit känslorna ta över, ett klart gult kort för Kransen efter en stämpling och febril aktivitet på avbytarbänken uppstod. Coach och Ordförande Karlsson dividerade på ett sätt som förde tankarna till Söderberg/Lagerbäck i ”Mackan-gate” men landade efter många om och flera men i att sätta in Ekman på mitten, byta kant på Godén, flytta ner Kamil som högerback, peta in Ole som central anfallare, att byta kant på Aron och flytta ut Gibba som vänster-forward. Som sagt, det var febril aktivitet!


Efter dessa schackdrag tog Preben över matchen mer men resten av halvleken fortlöpte utan de där 100%iga chanserna. Ole höll sig framme två gånger, Hörnell testade både skott och djupledslöpningar och Gibba sköt en bit utanför från ett lovande kontringsläge men 0-0 skulle stå sig halvleken ut.


I halvtid manade en mycket nöjd Coach på manskapet, det talades om lugn och att försöka centrera lite mer med ytter-anfallarna för att kunna kliva högre med ytterbackarna. Detta skulle visa sig vara en framgångsrik melodi.


Andra halvlek startade som den första, Preben tog tidigt tag i taktpinnen med ett ordnat passningsspel och andrabollspel som var mer resolut än vad man skådat på mången år. Efter bara några minuter var det således dags att bryta dödläget och det var kapten som lyckades hitta en fri yta på första stolpen på en hörna. Helt omarkerad kunde Lindén och Ole kombinera likt Trent-Origi i den där matchen mot Barcelona. En hörna som satt på läppen där bollen skarvades vidare mot bortre stolpen, dansade längs med eller alternativt innan förlinjen över mot andra stolpen där Ole och målvakten hamnade i grekisk-romerskt famntag och den sistnämnda stötte in bollen med benen. Ole fick målet av domaren efter att Gibba övertygat om att den var inne på första försöket men i omklädningsrummet efteråt så steg Ekman fram som visselblåsare och hävdade att bollen då rart inte var över linjen före det att målvakten stötte in den. Golare har inga polare Ekman, kom ihåg det.


Matchbilden som inlett de första 10 minuterna i andra halvlek fortlöpte, Kransen hade svårt att ta sig ur Prebens höga och intensiva press och såg allt tröttare ut. Preben lyckades spela sig till fler öppna chanser än i första och 2-0 skulle komma. Gibba hittade Aron med en lång diagonal genomskärare som var lika delar konstnärlig och matematisk i samma rörelse, och om genomskäraren var väl avvägd och känslig så var Arons avslut desto mer bryskt, en testosteron-stinn högervrist borrade sig in vid första stolpen.


Med 2-0 i ryggen och gott självförtroende kunde Dansken defilera sig genom resten v matchen. Kransen hade två eller tre halvlägen men de som innan matchen varit osäkra på Teichmanns kvalitet i kassen fick skämmas, flera fina utrusningar och stabilt spel på de fasta situationerna som blev Kransens nödrop. Snarare var det närmre 3-0 än 2-1, Ekman som gjorde en mycket fin debut höll sig framme två gånger om, ena gången med en fin framspelning till Amir som kommit in och var på språng i djupet. Även Godén hade ett skott från obefintlig vinkel och Preben lyckades dessutom oroa på flera hörnor, ett tidigare problem-område.


Vi kan inte annat än att lyfta på hatten efter en av de skönaste segrarna på länge! 2-0 mot våra stora rivaler i en tidig seriefinal som förhoppningsvis kan ingjuta än mer mod utan att för den sakens skull leda till högmod mot Camdja på fredag. Dagen efter ”Kristi flygare” så möter Dansken tabelljumbon och för oss konfirmerade är det inte lätt att bortse från att Preben likt Jesus själv just nu flyger högt!

  • Facebook - svarta cirkeln
  • Instagram - svarta cirkeln
  • Twitter - svarta cirkeln